onsdag 28 november 2012

Hm




Kanske tur bilden är dålig... Men i mitt passargerarsäte igårkväll låg en psalmbok, en annan bok, cupcskes med frosting och en flaska Madeira (nattvardsvin).
Ja så kan det va

Nu tandläkaren.

Kram Ulrika

tisdag 27 november 2012

Höstmys

Igår bakade jag dessa små söta mini cupcakes och idag fick de creamchees frosting en liten snöflinga och strössel som "pynt". De är typ tre munnar stora, ja enligt mig...

Har ikväll haft tre tjejer/kvinnor här på lite "partylite" party, fast mest snackade vi och fikande. Mycket trevligt!! Blir alldeles för sällan! Prioritera rätt kanske man skulle göra men...

Inför detta har jag ju som sagt städat lite, även om det är en del kvar att plocka undan. Mycket lämpligt såhär inför advent. Är i nästa vecka ledig måndag och tisdag samt helgen alltså andra advent. Skall bli sååå skönt. Då skall jag fortsätta städa och dona. Hoppas få klart "mitt" syhobbyrum då bla.

Hade adventsskattjakt med de äldsta barnen på vårt dagis. De fick en första bild på vår kyrka när vi lämnade dagis, så vi gick dit, så fick de nästa bild osv På varje plats i kyrkan hittade de saker som hör med advent och jul att göra. Vi avslutade med att sätta oss på en stor röd matta som finns i kyrkan. Där pratade vi om vad vi hittat och på så sett fick de lära sig lite nytt om jul. fast de kunde mycket redan. Det blev riktigt lyckat! Mycket kul.

Imorgon är det full fart igen...

Kram

måndag 26 november 2012

Gott och blandat




Dessa bilder tog jag igår förmiddag. Trollsk dimma!

Läderlappen och middagen i fredags var bra, men kunde inte sova sedan på natten tyvärr.
I lördags umgicks vi lite med Per och helans, ja och Arvid så klart.

Igår JOBBADE jag HELA dagen, mellan nio och halv åtta hade jag i princip tjugo minuters ledigt om man inte räknar bilturerna.

Idag har jag "jobbat" lite, har varit på två intervjuer för kursen jag går. 
Sedan satte jag mig i frisörstolen, håret blev både klippt och färgat. mestadels mörkbrunt men också med lite ljusare slingor.
Handlade direkt därefter. Sedan har jag handlat, bakat mini cup cakes och städat lite. Ska ha party lite party här imorgon så det bör se någorlunda ut här hemma.

Just nu tar jag mig en paus jag är ju trots allt ledig.

Kram





fredag 23 november 2012

Nanananananana Batman

Läderlappen
Idag åker vi till Växjö med jobbet där vi först skall äta middag och sedan se på "Läderlappen" Linneateatern.

Sitter på jobbet och borde kanske få lite mer jobb gjort än vad jag får...
Det är inte jättemånga här kan jag ju tala om, är aldrig det på fredagar men idag tror jag att alla som kan jobba hemifrån har gör det.
Jag tänker inte vara kvar så länge jag heller.
Ska köpa en ny BH, har bedrövligt dåligt av den varan hemma. Ska susa förbi en affär till innan jag beger mig till Ica innan hemfärd.

Där blir det en rejäl lunch av något slag och lite slöande i soffan innan det är dags för piff och tillsnyggning av det yttre. Hoppas att jag i samband med detta hittar lite lust att åka iväg.

Annars då.
Jo denna vecka känns det som om jag jobbmässigt nog tagit mig upp på banan igen, kollat igenom almenackan, planerat och förberett lite. Så nästa vecka skall jag kunna sätta igång och jobba på ordentligt.

Sitter nu äntligen på mitt nya kontor som jag lovar visa med bild om ett tag när jag fått ordning. Hitintills känns det bra, dels är det i en lugnare del av huskomplexet så jag får mer arbetsro, dels är det så mkt större. Har en grupp om fyra fotöljer, stort skrivbord och ändå är det inte trångt. Kan ju också välja att sätta mig i en av fotöljerna och jobba! Vilket jag tycker är toppen.

Nej, nu måste jag jobba lite innan jag skall ut på ärenderunda!

Kram

onsdag 21 november 2012

Lunch hemma




Något fint att titta på.



Så bra att ha sallad klar i kylen att hjälpa upp en måltid med.

Kram Ulrika

söndag 18 november 2012

Bröllopsfixaren

Ja vad ska jag säga. Läs hennes andra bok "En liten hattaffär på hörnet", den är vad jag minns fylld av nyanser, noga beskrivningar av färger former. Ja för att enkelt förklara minns jag att den hade ett rikare språk.

Bröllopsfixaren tycker jag var slätstruken, dröjde nog nästan två tredjedelar innan jag tyckte den var något att ha. Det hade kunnat vara en riktigt bra bok, men den saknade riktigt bra personporträtt, den saknade det där lilla extra helt enkelt.

Jag har två riktiga favoritförfattare, den ena är Nora Roberts, jag har nog läst alla hennes böcker som är översatta till svenska, även de hon skrivit under annat namn. Tror det kan vara 30 - talet böcker vid det här laget. Jag har ALDRIG blivit besviken.
Den andra är Tamara McKinley, har kanske inte tyckt att alla hennes böcker varit toppenbra. Men kan inte heller minnas att jag blivit besviken på hennes böcker.

vad vill jag med detta, jo efter att ha läst "hattaffärsboken" kände jag ju på mig att denna bok är toppen. Känns nu som platt fall, jag har inte fått en till favoritförfattare. Tyvärr.

Boken handlar om en mor och tre döttrar, modern är änka med ett toppenäktenskap bakom sig fyllt av kärlek, vänskap och respekt. Detta vill hon även hennes döttrar, detta skulle som sagt kunnat leda till intriger, passion mm. Ja lite passion blir det men...

Ja ja, nu är boken läst. Nu kommer Ergo Sum att välja nästa bok så får vi se vad det blir. Kul att läsa böcker man inte väljer själv.


Hockey

Såhär var det, vet att många igår undrade varför jag var på hockey. Vi gav svärmor en upplevelse i 60års present. Vilket dels innebar hockeymatch HV71 mot Frölunda.

 Inte den bästa bilden men svärmor syns delvis liksom Stefans brorson W i sin HV mössa.
När vi kom för att sätta oss var det vid varje stol istucket ett stort kartongark med reklam. Jag som var novis i dessa sammanhang var påväg att beklaga mig. Men så ser jag svägerskan som börjar vika och det börjar gå upp för mig att dessa kan vara bra att ha. De var de man slipper klappa händerna men kan ändå göra ljud ifrån sig genom att slå denna pappsolfjäder mot benet, handen, ett räcke osv

 Tre av oss satt på första raden och hade sargen som ända avstånd till isen vi andra satt på raden över dem. Det va lite kul att få sitta så nära isen, så att tacklingarna som skedde mitt framför ögonen i princip kändes också för att det skakade. Ja nästan i alla fall. Ryckte till rejält första ggn en puck smällde in i plexiglaset.
Det var slutsålt i Kinnarps arena och jag måste säga att det för mig var minst lika roligt att studera folks beteende som att se matchen. Vi satt så vi hade "Frölundas målbur " närmast oss två av tre perioder vilket också gjorde att vi hade HVs hejarklack nära. Tyckte hejjarklacken ändå skötte sig bra, ja alltså inte buade och skrek en massa dumheter bara. Det ända var väl något om att pengarna är slut i göteborg... tror inte de kan köpa spelare de behöver el va det nu va. Annars var det bara ramsor om att HV skulle kämpa ja hejar ramsor alltså.

 Här har vi kommit till Aqua, en trendig och fullsatt restaurang. Vi hade egentligen bord vid åtta men fick komma in vid sju. Det var deras första misstag. Redan här skulle de ha sagt något om att de har fler större sällskap, att vi var välkomna in, sedan föreslagit något från baren, en fördrink. De kunde till och med sagt att det är ok att ni kommer in men vi kan inte ta er matbeställning förrän om en halvtimme cirka. men kom gärna in i värmen och ta er något att dricka. Oj detta blir långt. Vi fick komma in, fick beställa, fick vår dryck, fick lite bröd, fick se MÅNGA andra som kommit efter oss få sin mat. Efter nästan en timme utan minsta kommentar kommer maten. Om de bara tittat förbi och sagt något om att de hade fullt upp men er mat kommer så fort vi kan...

Jag åt lammfilé med chevrepotatispuré och blåbärssås. Min mat var nog den som var bäst smakmässigt och tillagat. Fisken var väl ok, plankan sådär... Barnens hamburgetallrik var under all kritik, ett stort tråkigt bröd med en torr ursäkt till hamburgare i, självklart inte gjord där. Ett salladsbald, två cocktailtomater och lite ketchup, var allt som va till förutom pomfritten. Desutom kom deras mat 30 minuter innan vår, inte fem tio minuter innan... Så barnen hade kunnat äta godare mat på vilken sibylla som helst!

Creme brulee, som de som åt den var mkt nöjda med, den var fint upplagd och sorbet till var bra.

Min chokladmosse var alldeles för söt och lite för lös. Nja gör bättre själv!!

Det var synd att de skötte servisen så dåligt på stället annars hade vi kanske tyckt det var bättre. För helt klart har vi alla ätit sämre mat, ja förutom barnen får jag hoppas.

Så nu vet ni.
Nu skall jag efter en lång slö morgon ta och sätta igång dagen lite smått. Tänker annars mest vara slö och göra i stort sett ingenting!

onsdag 14 november 2012

Jag lever jag lever jag lever än

Ja, nu tror jag väl inte att ni trott något annat och de flesta av er som läser mig har jag ju interagerat med via andra kanaler än denna. VA?! kunde jag kanske skrivit det lite mindre obegripligt, eller är det kanske fullt begripligt.
Snurrar av ord i huvudet då jag skriver en PM, alltså en inlämningsuppgift till kursen jag går, den skall vara inne idag... 00.00 hoppas jag är deadline...

Har hänt en hel massa men just nu just idag vill jag mest bara skriva HEJ, tänker på er!

Kram

fredag 9 november 2012

Däckbyte

Tihi, sitter på en av alla bilfirmor i stan. Mannen min påminde mig om att jag kanske borde byta däck till ikväll. Ringde på vinst och förlust och fick tid nu kvart över två.

Mitt tihi handlar egentligen om att jag är "kvällsfinsminkad", nästan tacksam över att jag inte hann göra klart håret också. Bytt om har jag inte gjort!
Men ändå, känns nästan lite dumt.

Nåja, det blir bra. Att köra med blankslitna sommardäck är väl inte så smart.

Kram Ulrika

torsdag 8 november 2012

I love musicals


Ikväll har jag "fredagskväll" då jag är ledig imorgon och på lördag.
Mina planer för imorgon är att vakna upp i lagom takt för att sedan träna.
Därefter hoppas jag på att få träffa Helena och Arvid!

När dagen börjar gå över i eftermiddag ska jag tjusa till mig lite och ta mig mot Linköping.
För där skall jag få lyssna till Peter Jöback och det övriga toppklassartister som är med honom samt Stockholm Sinfonietta. Jo jag tackar jag!!

JA jag skall åka själv, hade jag haft min syster och systerdotter närmare. Då hade jag kunnat tänka mig att dela stunden med dem. Men det är faktiskt så att jag är egoistisk.
JAG vill NJUTA av konserten imorgon, helt gå upp i musiken och sången utan att något stör eller distraherar.
Så nåde den som sitter i närheten av mig och babblar och stör ;-)

Vet inte ännu om jag åker upp så jag tar mig direkt till stället för konserten eller om jag åker upp några timmar innan och passar på att titta efter lite julklappar.

KRAM

onsdag 7 november 2012

Man kan göra så men det är inte rätt!





Våra element funkar inta alla som de ska. Ett som funkade perfekt förra året.
Vi har slitit, dragit, skruvat och anat hur men inte riktigt lyckats.

Nu är det ju så att jag råkar ha en röris i familjen. Det är ju faktiskt det som systersonen min utbildat sig till.
Så jag skickade iväg bilden ovan med en bön om hjälp.
Fick svar och allt löste sig!
Tänka sig min lilla lilla, nej just det min i princip vuxne utbildade systerson med arbete kunde hjälpa oss.

Toppen!! Nu har vi tryckt in stiftet så att säga ngr ggr och hoppas det ska räcka. Fast nu KAN vi ta bort termostaterna.

Kram Ulrika

Krock i semenariemiljö

När vi var på första kurstillfället kom vi fram till att man måste få provtänka. Vilket betyder att just nu tänker jag det här, det sker NU och jag vill dela det med er.

Jag är inte så spontan som människa. Kan vara medvetet naiv. I en hel del sammanhang blir jag den som lyssnar och betraktar. Jag är reflekterande, tänker mycket...

När jag hamnar på seminarier och liknande möten. Då kan jag inte va tyst, där är jag spontan, provtänker massor. Tanken kommer och i nästa sekund är den också sagd. Utan att det för den delen är en tanke jag behåller som något jag tycker/tänker/menar. Om ni fortfarande är med mig i tanken.

Jag betedde mig på samma sett idag ( inte så mkt sist vi träffades). Det passade inte in alls i denna mindre grupp. Jag blev av en person på ett halvdiskret sett "lilla gummad". Ursäkta uttrycket. Kände mig plötsligt korkad vilket jag vet att jag inte är. Idag lyckades jag bara inte tona ned mig själv.
Eller jo vid lunchen och efter lunch, för det skar sig, vi krockade jag och de andra. Mitt sett passade inte in. Så jag tystnade.

Nåja, är tacksam över att jag nu vet att jag bör dämpa mig lite. Att de inte uppfattade mina spontana tankar som just spontana. Utan snarare som att jag var lite pantad/korkad.

Även detta är mina tankar NU, kanske inte mina tankar imorgon.

Kram Ulrika

måndag 5 november 2012

Överskrift

Titeltorka...

Var på ett homeparty igår som jag skulle tro är lokalt här i Småland.

"Det lilla extra" heter företaget och jag hade förväntningar!
Tänkte mig att det skulle vara saker med just det där lilla extra. Självklart är det olika för oss vad det är.
Sedan så tyckte jag deg va trist för en värdinna måste ha 15 gäster 15! Innan de åker ut. För att få något vettigt i gåva 20 gäster!! Som dessutom handlar något. Va?! Tyckte jag va många. Tänk om jag vill ha ett party och bor i en trång etta?

Självklart har alla hemförsäljningsföretag något "mål" för värdinnan men dessa tyckte jag va höga.

Ups tiden går fort. Måste till jobbet för en lång dag!!


Kram Ulrika

Ledig måndag

Hade tänkt att jag skulle skriva klart min lilla berättelse då den är försenad men...

Det får bli ett litet inlägg om annat sålänge. Ja kanske blir det bara en massa ord om inget särskilt.

Känner mig trött idag, vet vad jag borde göra men det jag absolut borde är egentligen en "arbetsuppgift". Vilket jag nog faktiskt inte tänker ägna mig åt idag, det får gå som det går på onsdag helt enkelt. Ska på kurs då.

Har jobbat många sexdagarsveckor den senaste tiden och det märks. Känner mig lite smått urlakad och vart oktober tog vägen vet jag allvarligt talat inte. Har jobbat många dagar som sagt så kanske är det det som gör att det känns som om en månad bara försvann.

Ska försöka göra lite vettigt idag trots allt. Förhoppningsvis kommer jag Helena och Arvid ut på en promenad också. Såg honom i sin vagn igår lite snabbt annars har jag inte träffat honom på över en vecka!
Han har ju hunnit bli en månad under tiden.


Nej, dags för lite sen frukost!

Kram

torsdag 1 november 2012

Lite läskigt del två


Har försökt föra in lite mer skräck, så håll till godo. Hoppas jag inte har hoppat mellan då och nutid där jag inte ska osv.








Det var åter dags att hitta den första av alla post it lappar som skulle börja plockas ned från väggarna för att skrivas av. För att lagras. Riktigt för vilken gång i ordningen visste hon inte. Anna hittade den högt uppe i ett av hörnen i det lilla sovrummet. Hon plockade ned tio, när hon gick förbi skafferiet plockade hon fram den oöppnade whiskyflaskan, tog ett glas ur diskstället. Innan hon korkade upp flaskan tittade hon på klockan och försäkrade sig om att hon visste vilken dag det var.
Dagen därpå var det dags att sätta igång telefonen igen, kanske skulle hon vara tvungen att ta sig till närmaste affär också. Hennes färskvaror började ta slut igen.

Tjugo nya meddelanden, alla raderades, Anna skickade det sedvanliga smset till sin mamma och försäkrade att allt var okej.
Det gångna dygnet hade slitit hårt på henne hon hade skrivit ned minnen hon helst aldrig hade velat uppleva en enda gång. Samtidigt var hon fortfarande lika övertygad om att detta var det ända rätta. Hon läste det sista hon skrivit kvällen innan.

"Hon befann sig i källarens dunkla mörker hur lång tid hon spenderat i det iskylda vattnet visste hon inte. Anna hade inte längre någon känsel i sina fötter. Alldeles nyss hade nya isbitar lagts i vattnet. Om hon ändå fick ha armarna ovanför vattenytan , men de var fastspända i stålbadkarets botten."

Ja många sådana nätter hade hon genomlidet sedan den första natten.

Hennes faster drog efter andan när hon såg Anna, samtidigt som hon öppnade dörren på vid gavel. De satte sig vid köksbordet, Anna, hennes farbror och faster. I köket stod kaffet på spisen.
Under tiden de fikade talade de om sommaren som varit, om vädret, vad hennes faster och farbror hade gjort i trädgården. När Anna så skulle gå sa hennes farbror till henne att hon skulle ta hand om sig. Vilket Anna lovade.

Då Anna hade drömt mardrömmar de få timmar hon försökt sova den natten la hon sig en stund när hon kom tillbaka till stugan. Hon somnade genast men fick inte sova ostört. Hon såg sig själv i det hem hon levt i med sin man, hon såg den perfekta frisyren, den knälånga kjolen, blusen nedstoppad, de tunna strumpbyxorna, skorna, smyckena allt perfekt. Så vaknade hon och tårarna rullade nedför hennes kinder.

Hon satte sig åter vid datorn, whiskeyn hade hon ställt undan igen men plockat fram en av vinflaskorna. Vid datorn låg också hennes favoritchoklad. Det var nu dags att ta sig igenom de år som nästan var nutid och hon bävade. Hon visste vad som skulle komma och ändå var hon säker på att hon nu skulle förstå på riktigt. Vad hon missat, vad som egentligen hade hänt.

Det blev några dagar med smörgåsar som den mest näringsriktiga maten, massor av choklad och vin, tårar och vansinnesskratt. Midnattsdopp i det kalla klara vattnet för att alls klara av att fortsätta.

Anna började undra om allt gick för fort om det var maniskt det hon höll på med. Hon beslöt sig för att ringa sin syster.
           - Hej, det är Anna.
            - Har det hänt något, svarar hennes syster.
            - Nej, jag behövde bara höra att verkligheten fortfarande finns där ute och att den är god.


Det var åter lördag och hennes faster och farbror skulle titta förbi med lite post, så denna förmiddag hade Anna sett till att stugan var iordning. Hon hade även satt lite "vägkanstblommor" så som rallaros i en vas på verandans bord.
När de fick se Anna denna dag sa de genast, att de nu såg ut som om hon mådde bättre, hon såg friskare ut.
Anna var glad över att alla promenader hade gett lite färg på kinderna och att hon insett att hon inte kunde ta till alkohol för att döva smärtan.
Med sig hade de post från hennes egen advokat och från exmaken där han skickat med utdrag ur domen som nu var fastställd. Samt en stillsam vädjan till henne att komma tillbaka.
Det var en lättnad och en sorg att läsa dessa papper men snart skulla allt detta vara över.

Under sin process av att fästa minnen och tankar på post it lappar och sedan föra över dessa i mer sammanhängande skrift, hade hon förstått att hon var tvungen att besöka huset en sista gång. Så när onsdagen kom skulle hon ringa sin exmake och bestämma tid för ett sista möte.

När fredagen kom gick hon upp i gryningen, åt en snabb frukost och satte sig i bilen. Med sig tog hon ett ombyte kläder och sin bärbara dator.

Hon körde längs med allén fram till det stora huset och precis som första gången hon kommit dit kunde hon se dess skönhet. En skönhet som fördunklats i skräck.
Hon kände på dörren den var öppen så hon klev in, det hade ju trots allt varit hennes hem också.
Carl satt i salongen, han såg inte längre ut som den man hon en gång förälskat sig i. Han var allt annat än välklädd, rakryggad och säker. Nu såg han mager och trött ut med en blick som var tom. Blicken fylld med självsäkerhet var som bortblåst.
Carl reste sig upp och kom Anna till mötes när hon klev in i salongen. Ett rum hon nästan aldrig varit inne i. De stannade båda två några steg ifrån varandra, de tittade på varandra och sorgen fanns i båda deras ögon.
Anna frågade efter sina smycken, smycken som tagits ifrån henne, som hon nu ville ha tillbaka.

Så de gick till det rum som var det mest förbjudna i hela huset, hennes svärmors.
När Anna höll sina smycken i handen mindes hon åter den dagen de tagits ifrån henne, mindes orden hon skrivit ned.

"När Anna och Carl kommit hem från sin smekmånad i Europa, hem till det lilla slottet som gått i Carls släkt sedan generationer tillbaka, kände Anna glädje och nyfikenhet. Tänk alla middagar de skulle ha i detta vackra hus. Helger tillsammans med vänner som alla fick rum att bo där hos dem.
De skulle i och för sig dela detta vackra hem tillsammans med hennes svärmor. Men det var stort och hon hade sin del med eget vardagsrum och till och med ett eget litet kök. Carl hade försäkrat henne om att detta skulle vara deras hem och hon skulle vara frun i huset.
Det tog två veckor innan hon märkte av en förändring hos sin man. Det hade varit två bra veckor, hennes svärmor hade lagt mycket tid på att visa vart allt fanns och hur allt fungerade. I övrigt hade hon hållt sig i sin del om kvällarna och låtit de nygifta vara ifred. Men nu tyckte hon att Carl var lite orolig. Han skulle nu åka på sin första arbetsresa efter giftermålet och allt förändrades.
Anna mindes det så väl, den där morgonen då allt hade förändrats. Det var en måndag och klockan hade varit halv sex på morgonen när hennes svärmor utan att knacka klivit in genom dörrarna till deras sovrum.
Då hade Anna fått reda på vem det var som var frun i huset och det var inte hon. Hon hade vaknat av att hennes svärmor börjat leta igenom hela rummet, för att sedan slita av henne täcket och begärt att hon skulle kliva upp. Anna hade bara tittat på henne och sagt nej. Det var då den första örfilen kommit. I ren förvåning hade hon klivit ur sängen.
Därefter var hennes minnen något dimmiga men ändå helt glasklara. Hon hade fått plocka av sig alla sina smycken, förutom vigselringen. Sedan hade hon fått ett par andra örhängen, ett annat halsband det anstod inte en slottsfru att ha krimskrams på sig.
Hon fick klart för sig att de nu hade två veckor på sig och om Anna inte gjorde som hennes svärmor sa, var hennes svärmor inte främmande för att ta till lite mer orotodoxa metoder.
I slutet av den första veckan visste Anna att hennes dag började halv sex, att hennes första anhalt var tvättstugan, innan det var dags att laga frukost. Alla måltider skulle serveras vid ett visst klockslag, det spelade ingen roll om hennes svärmor var ensam i huset eller inte. Måltiderna skulle serveras. Däremellan skulle alla rummen i tur och ordning efter ett visst schema städas.
Ja det klart att när Carl var hemma skulle Anna utåt sett vara frun i huset, värdinna för gästerna och följa med på det Carls arbete krävde.
Anna tänkte att allt detta skulle få ett abrupt slut när hennes man kom tillbaka. Helt klart måste hennes svärmor vara sjuk, men hon var alldeles för trött för att protestera.
När Carl kom hem satt Anna i salongen i de kläder hennes svärmor valt ut och köpt. Anna hade inte längre några av sina egna kläder kvar, allt var utbytt. Carl tittade på henne en lång stund sedan rusade han ut ur rummet, hon hörde hur han försvann bort mot hans moders rum. När hon hörde hur de skrek åt varandra gick hon till deras sovrum tog av sig kläderna och kröp ned i sängen. Nu skulle väl allt vara över. Ingen mer kedja kring handleden för att hon skulle stanna där hennes svärmor placerade henne. Inga mer slag och hotelser.
Så fel hon hade, efter ett tag kom hennes man in i sovrummet, med illande röd kind efter hans mors slag. Anna rusade upp och hjälpte honom av med kläderna, de sa inget mer den kvällen. Båda visste att det inte var någon idé, den här kvällen var det Carl istället för Anna som tagit emot slagen, hoten och hånandet."

Lite läskigt...


Ibland undrar man vad man håller på med, gör först och tänker sedan. Men det klart att jag kan publicera min lilla berättelse. Den kommer i delar då jag inte riktigt är klar än. Inte riktigt skräck men inte romantik och mys heller. Håll till godo.





Äntligen var hon tillbaka vid stugan högt över havet alldeles intill den lilla sjön, bara en liten nedförsbacke nu.
Några dagar tillbaka i den verkliga verkligheten räckte mer än väl. Nu hoppades hon att hon skulle slippa åka tillbaka på mycket, mycket länge.

Hennes närmaste visste att två timmar på onsdagen och två timmar på lördagen kunde de kontakta henne. Var det akut kunde de alltid ringa till faster Birgitta.

 Hon plockade ut nyckeln ur handskfacket och klev ur bilen, där lät hon lungorna fyllas av den rena klara luften, girigt drog hon några djupa andetag. Kände hur axlarna slappnade av, hur andningen inte längre satt där högt upp i bröstkorgen.

Nu skulle hon bygga upp sitt liv igen.

Anna skulle nu vara ledig från allt i tolv månader. Hon hade precis varit tillbaka i sin hemstad för vad hon hoppades var för sista gången under det kommande året. Storstaden var inte längre för henne, inte en plats där hon kunde vara hon.

Nu hade hon varit i hemmet och packat med sig allt hon trodde sig behöva. Sedan hade hon klarat av sina inbokade möten. Efter detta hade hon inhandlat allt hon behövde.
En sladd som passade till datorn och var kompatibel med solenergi, en bunt om tio block post it lappar, pennor, vin, whisky…

Innan allt skulle plockas ut ur bilen och in i stugan åkte alla plagg av och hon kastade sig i vattnet. Förhoppningsvis var det ingen i de andra stugorna. Kylan var smärtsam men uppfriskande.

Nu kunde hon sätta igång.

Larmet gick det var lördag och dags att sätta igång mobiltelefonen, vart de senaste två dagarna tagit vägen visste hon inte. Femton nya meddelande varav hon raderade alla. Ett sms fån hennes mamma som skrev att hon inte skulle ringa, men bad Anna skicka henne ett sms.
Anna skickade genast smset till sin mamma och försäkrade att allt var bra. Så tittade hon upp, nästan alla väggar i rummet var täckta av post it lappar. Det var bara enstaka ord på vissa, på andra små teckningar och några var helt täckta av meningar.
Telefonen ringde men hon svarade inte.
Anna skickade ytterligare ett sms sedan stängde hon av telefonen, hon kunde kolla den igen till kvällen.

Nu letade Anna fram, bröd, smör och ost samt satta på vatten för att brygga te. La in några fler vedträn i vedspisen. Så började hon leta efter början, vart satt den första post it lappen?
Satt de i ordning, ja det verkade de göra. Hon plockade ned några av lapparna och började skriva. De första åren var inga problem Anna log ofta där hon satt och skrev. När hon kommit några år fram i tiden gick hon ut.

Hon gick upp för backen svängde höger, korsade den något större vägen och fortsatte mot myren. Gick över spängerna och såg hur hjortronen blommade. Vissa av orden på post it lapparna passade in precis här på myren i skogen, på stranden invid sjön. Det var avgörande att hon befann sig precis här där allt var lugn och ro, glädje och barndom.

När Annas mamma lördagen därpå påstod att hon inte hade tid att ringa igen började hon ana att hennes mamma bara inte orkade ringa. Kanske inte visste vad hon skulle säga. Det var ingen som riktigt förstod vad Anna nu höll på med.
På sin väns sms svarade hon bara ”Jag är ingen liten lort”.

Ska jag våga? mm

Funderar på att lägga ut en "skräckis", började skriva på en igår, fast det är svårt.
Jag tror inte jag tänker skicka den till Åsa sedan så roligt skall vi inte ha det, tror jag, kanske.

Nu sitter jag på ett tillfälligt kontor och har egentligen massor att göra men ville titta in här också. Jag tror jag egentligen skulle trivas toppenbra där jag sitter nu, men skall sitta en trappa ned i samma hus.
Det är inte alls lika mycket spring och liv här utan riktigt lungt och skönt! Det gillar jag.

Nu har jag precis prickat av ett göromål på listan, bokat en minibuss.
Sedan skall det pluggas, skrivas predikningar mm

Måste nog dock lägga till lite tankar i min berättelse...

Kram