Sidor

onsdag 26 februari 2014

Bokklubbsboken vald!

Svinhugg

Detta står på adlibris:
Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum.

Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa ...


Jag vet att jag tidigare uttryckt att jag helst inte läser svenska författare, eller ja rättare sagt böcker skrivna av svenska författare.
Men nu har jag valt en bok av en svensk författarinna i alla fall. Marianne Cedervall som har en trevlig hemsida där man kan få ta del av miljöerna där boken utspelar sig med mera.
Jag tycker också det är lite roligt att hon jobbar inom svenska kyrkan.

Jag har också valt en lättläst bok denna gång av egoistiska själ. Min hjärna orkar inte annat :-) Men jag hoppas vi skall gilla den.

Boken skall läsas till den 30/30

Vill man hitta till upphovskvinnan bakom "Bloggdalas" bokcirkel och kanske vara med eller bara läsa hennes senaste recension finns den (hoppas jag) här

Nu måste jag verkligen jobba några minuter innan lunch!
Kram

söndag 23 februari 2014

"Örfilen"




Ja vad ska man säga om en örfil, lite sent och lite nervös ger jag mig ut på torget i Bloggdala.
Jag hoppas att jag alltid kan vara behärskad nog så att jag ALDRIG slår någon, ger någon en örfil och framförallt inte ett barn.

"Örfilen" Christos Tsiolkas.
"En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil."
Detta är första meningen på bokens baksida.

Boken är kapitel indelad utifrån att man får följa en person i taget. Dess tankar och del i handlingen. Detta sett att dela in en bok passar inte mig alls. Vissa människor är ofta tråkigare/hemskare osv än andra och jag som då har en tendens att hoppa över kapitel som inte tilltalar mig. Gör det än lättare att vilja hoppa över ett och annat kapitel.

Jag läser igen stycket där örfilen delas ut, stycket innan och efter. Det är skrivet så att de väcker känslor. Jag får ont i magen och upprörs. Jag blir oerhört irriterad på den lille killen Hugo. Och får en känsla av att han är en bortskämd snorunge. Men...

Vad skall alla tycka, några erkänner viskande att de skulle velat göra likadant, andra fördömer handlingen helt.

"Ingen får ta i mig utan min tillåtelse. Hans röst var gäll och självsäker. ...Just det, gubben, just det, sa Rosie och kysste sonen på pannan."

Kan säga att detta lilla stycke ur boken just när jag läste fick mig att se rött.

Sedan som vi alla nog reagerat på är männen beskrivna som sextokiga mansgrisar. Oerhört otrevlig läsning. På så sett, grovt smutsigt. Absolut som jag tror Asta skrev endera är kvinnan bara en hora bland andra eller madonnor.

"Han såg hur rädslan spred sig genom hela hennes kropp och det gav honom en stöt av upphetsning. Han slet tag i hennes hår och bredbentes huvud mot sig."

Ja våld verkar också något upphetsande på flera håll. Jag undrar flera gånger vem mannen som skrivit den är. Jag undrar också hur en man i Sverige skulle reagera på det.

Förutom synen på kvinnor och hur men verkar få bete sig, med en fru som är helig och en älskarinna som mer ses som något katten släpat in och ändå inte... Är också användandet av droger helt annat än vad jag är van vid. Det känns som om de diskuterar hur vida de skall ta en kaffe och en chokladbit för att orka med eftermiddagens fest, men det handlar om att ta någon form av drog.

Jag är tudelad. På sett och vis skulle jag kunna rekommendera boken och ge den högt betyg. Men jag vet inte riktigt om jag vill det. För känslomässigt har jag INTE tyckt om boken.

Det får bli 3p

För att återgå till min förhoppning i början så vet jag att jag bara är människa, jag lovar att jag skall göra allt jag kan för att aldrig slå. Men jag vet också att någon gång kommer det nog troligen kanske att ske. Att jag slår. Jag hoppas då att det är en vuxen människa och i självförsvar eller liknande.

torsdag 20 februari 2014

Planeringsdag!

 Ja idag har jag och mitt team kring det långa sommarkonfirmandlägret varit på planeringsdag på Fredensborgs herrgård.
 Kunde inte låta bli att fotografera maten...
 Pumpasallad till förrätt som jag är övertygad om var smaksatt med lakrits...
Mycket god lax med krämigt mos och en supergod vitvinssås.

Vi hann med massor idag, känns jättebra!
Kram

onsdag 19 februari 2014

Kvällens tankar


Funderar på stamcellstransplantation och donation. Inte för egen del men för många andra är det verklighet.

Funderar på om människor i allmänhet tror att bön hjälper, oavsett tro på en Gud eller inte?

Drömmer om









Kram

tisdag 18 februari 2014

Så äntligen kom det

Ja nu äntligen börjar vi märka att det blir ljusare igen! Så skönt.




En vecka fylld av arbete men som tur var bara en kväll. Tyvärr hinner maken och jag inte ses så mkt då han jobbar kväll. Brukar försöka gå hem och laga lunch dessa veckor i alla fall två dagar. Vilket troligen inte hinna denna vecka. Sedan jobbar S på lördag och det gör i och för sig jag också någon timme. Men på fredag kväll och en stund mitt på dagen på söndag hinner vi ses.
Nåja.

Hoppas ni har en bra vecka

Kram

måndag 17 februari 2014

Dagboksinlägg med funderingar


Skrev nyss ett inlägg angående protesterna mot alkoholhetsen på FB där jag försökte problematisera det hela lite.
Jag påstår inte att det är ok att hetsa någon att dricka stora mängder alkohol! Men det är så mycket annat som man världen över blundar för när det gäller alkohol så jag undrar bara lite över protesterna. Har läst välgrundade artiklar. Men de som lagt ut artiklarna, de är väl snarare dem jag undraröver. Kan de i te tänka sig ett glas vin till maten en onsdag? Eller en AW en torsdag?

Nej, ska inte skriva mer om det nu. Kanske kommer ett helt inlägg senare.

Denna helg har varit så mycket bättre än den förra! Vi har ätit god mat, sett både damerna och herrarna ta GULD i OS stafetten, latat oss, skrattat, pratat, handlat.

Igår fick jag dessutom egentid med lille A. Mamman och pappan är allt annat än friska och innan dess var A sjuk. Så ute hade A inte varit ordentligt på en vecka.
När jag kom sprang han ut, då de har en trapp utanför fångade jag upp honom vilket inte uppskattades. Han trodde han inte skulle få gå ut nu äntligen.
A var något fundersam över att det bara skulle vara vi, inte ledsen men fundersam. Vi gick till lekparken som ligger ett stenkast bort.
Där gungades det både i gunga och på annat, åktes rutschkana, lektes med pinnar i sandlådan, försökte smaka på, en sten en pinne, på sanden... Ja ni vet.
Så kom det en större tjej på kanske fyra som var väldigt intressant och som A nog gärna lekt med, men nu lekte nära bredvid, i försök att göra likadant. Inte helt lätt när det skiljer några år och man är den yngre!
Men jag hade roligt att få rå om A själv!
A fick komma ut! Och mamman fick lite lite egen tid.

Nu följer på denna lediga dag en sexdagars vecka men lyxigt nog bara en kväll denna veck då det är sportlov här.
Behöver ringa två jobbrelaterade samtal idag men det skall jag väl stå ut med :-)

Kram

lördag 15 februari 2014

Vilket OS-GULD

Fantastiskt spännande det var, underbart!




Kram

fredag 14 februari 2014

torsdag 13 februari 2014

Bråda dagar snurriga dagar

Var hos läkaren i tisdags (yngre snygg man i min ålder) och han var övertygad att inget är fel på mig. Jag är mindre säker på den saken :-)
Ja inget allvarligt fel alltså! Jag litar till att han kan sin sak, han verkade kompetent.

Men när jag blir stressad blir jag snurrig och är jag dessutom trött tappar jag ord. Så denna vecka har jag glömt saker, försökt säga ett ord men ur min mun har det kommit ett annat..
Nåja.

Denna vecka har jag fått ta över lite av chefens sysslor då hon hux flux kom på att hon ju skulle på kurs...

Men vet ni jag är LEDIG i helgen. Så fantastiskt skönt det skall bli. För jag tänker må bra denna helg!

Sedan skall jag erkänna att flickan som jag är bekant med som har Leukemi tar en hel del tankekraft. Men hon svarar bra på behandlingen hitintills. Hon har en stark mamma som uppdaterar oss.
Tänk så märkligt det är att det ofta är de/vi som är "utanför" den innersta kretsen som inte riktigt kanske borde behöva bearbeta, känna rädsla osv som gör det.
Men det klart, vi bryr oss om denna flicka och hennes familj, vi får inte samma information (självklart inte), vi har inte läkare, kuratorer med flera att prata med.
Ofta tror jag också att man tänker, jag borde inte känna såhär, så man erkänner inte riktigt för andra utan man tänker och känner för sig själv.

Jag tänker på ett särskilt tillfälle när det blev så tydligt för mig. Jag har varit volontär ett år och då bodde vi fyra ungdomar i ett hus. Jag kom lite extra nära en av dem. Det var året efter gymnasiet. Så tog det slut i maj och vi försvann åt olika håll. Vi båda började på varsin folkhögskola och hade inte jättemycket kontakt.
Så pratas vi vid i telefon året efter tror jag det var och jag får reda på att hans mamma dött. För ett år sedan!
Jag fick en chock, jag blev lite arg och ledsen över att han inte förstått att jag gärna funnits där för honom. Han hade bearbetat detta och sörjt.
Något fick mig att inte brista ut i gråt att inte lägga min chock, min ilska min sorg i hans knä. Han hade kommit så mycket längre. Men för mig var det helt nytt. En av mina närmaste vänner hade förlorat sin mamma. Jag visste att hon varit sjuk.
När vi lagt på grät jag.

Idag hade jag kanske vid ett senare tillfälle talat om att jag blev chockad och lite ledsen.

Många har berättat för mig om hur de som "egentligen sörjer"/de närmast anhöriga fått trösta de som kommit på besök till dem.
Man har absolut ha rätt att sörja oavsett om man är den som är närmast anhörig SJÄLVKLART.
Jag tycker ibland att vissa familjer inte låter andra sörja, fast det kan hända om en bästa vän osv.
Däremot kanske jag behöver tänka mig för vart jag ventilerar min sorg.
Jag kan absolut sörja med någon annan, gråta tillsammans över dennes, dotter, man, syster osv
Men jag kanske inte skall ge dem som sörjer en tyngre börda än de redan har.

Oj oj så djup jag blev idag då.
Hade tänkt bjuda på en fin bild jag tog igår men det får bli imorgon.

Kram

måndag 10 februari 2014

Ny vecka

Jaha, ny vecka igen och åter en kort. Fyra intensiva arbetsdagar sedan ledig igen.
Väldigt glad över det då jag ju mest hade ont hela helgen.

Idag har jag slappat, handlat, lagat mat, diskat och röjt en del i köket,varit ute på promenad med H.

Igår bestämde vi att 0,5kg skall bort denna vecka. Ja från våra kroppar alltså.

Imorgon blir det inte helt lätt att äta rätt eller motionera men...

Tycker i övrigt att det är märkligt attan inte får bära sorgband...

Ville bara rapportera lite

Kram

söndag 9 februari 2014

Vilken vecka! En salig blandning

Natten till onsdag vaknade jag med migrän. Den höll i sig under onsdagen, men jag jobbade delvis. Torsdag fick bort huvudvärken någon timme, fredag nästan helt huvudvärksfri. Igår dunderhuvudvärk hela dagen. Idag bara lite lite huvudvärk. Det var längesedan jag hade sådana här huvudvärksveckor. Gillar dem inte. Hoppas läkaren kan säga något på tisdag i alla fall.

Jag har en arbetskamrat som är lite enligt mig överbeskyddande, fast det har kanske mer med min uppväxt att göra. Ja alltså, min mamma och pappa brydde sig självklart om hur jag mådde. Men läkare var aldrig något som konsulterades.
Så får vi i början av veckan veta att hon åkt hem för att ett av barnen svimmat i skolan. Inte ett mindre barn utan en på sjutton år. Och att de skulle uppsöka läkare.
Självklart vet man aldrig som utomstående varför.
Så skrivs det på fb om feber, feber som stiger. Provtagningar. För en svimning och lite feber tänker jag.
Vi pratar om det på fredagen några av oss på jobbet. Raljerar lite.
Så kommer en statusuppdatering LEUKEMI.
Så hennes mamma gjorde ju helt rätt. Vet inte än men tror och hoppas de upptäckte det tidigt.
Känner denna tjej lite då hon varit en av "mina" ungdomar för en tid. Oj

I torsdags träffade jag Helena och A eftersom de inte skulle vara hemma. Ändrade planer gjorde att jag träffade dem i fredags, igår och kommer träffa dem idag... :-)

Så glad att jag inte behövde jobba idag! Och att jag har ledig helg nästa helg då jag förhoppningsvis är piggare
Kram

fredag 7 februari 2014

Rättelse av punkt 14

Ja, jag vet det är min känsla och att det finns två sidor av myntet.

14. Mest misslyckad
Är jag som cycklist! Och för den delen mopedförare också!


Det var det för nu.
Hoppas på kaffe strax.
Ha en bra dag

Kram

torsdag 6 februari 2014

Psykisk hälsa hos unga vuxna

Jag önskar jag nu kunde presentera ett alldeles fantastiskt insiktsfullt inlägg kring psykiatri och neuropsykriatriska funktionshinder. Då särskilt med tanke på unga vuxna.

Jag har försökt länge, jag har tänkt länge, jag har skrivit några utkast

För jag är orolig, jag är lite arg, jag har tankar och jag tycker en hel del.

Jag har träffat människor som vänt sig till mig i min proffession då de känt sig uppgivna kring sin siutuation.
Har paratat med vänner och bekanta som har nära anhöriga med funktionsnedsättning och psykologiska problem.

Vissa har varit medvetna om sin diagnos under stora delar av livet, den har blivit en del av dem precis som någons intresse för tåg är en del av dem. (missförstå mig rätt)
De har fått hjälp att förstå hur de fungerar i en omvärld som inte fungerar optimalt för dem. Även om uppväxten inte varit lätt har de ändå funnit något som oftast fungerar.

Andra har inte haft samma uppväxt, de har bara förstått eller anat att de inte passar in, varit bråkstakar. Minns en uppväxt av ständiga utbrott, av utanförskap och oförståelse. Jag tänker inte säga att de har haft föräldrar som varit mindre bra, som inte förstått, som inte orkat. Vissa har haft föräldrar som inte räckt till det tror jag i och för sig också. Ytterligare andra kanske kämpat hårt för och med sina barn men inget har hjälpt.
Dessa har kanske inte levt med någon diagnos, något som kanske kan hjälpa till med förståelsen varför världen är så konstig, varför man inte klarar av att leva i den så som andra klarar det.

Oavsett är min upplevelse att det finns så stora brister, att ingen ritkigt verkar veta något, att man behandlar människor godtyckligt. Men det stämmer ju inte. Jag tror det finns god kunskap! Jag vet att det forskas, att det finns boenden som fungerar, att det finns kunskap som används på ett tillfredsställande sett.
 Men hur används kunskapen? Varför används den inte? Hur kan man klumpa ihop olika funktionshinder som skiljer sig så mycket åt att de är som natt och dag och behandla utifrån att det som fungerar för en fungerar för alla? Hur kan vi tillåta att människor "förvaras" och medicineras utan egentlig kunskap om eventuell diagnos? Eller överhuvudtaget?

Oj, nu har jag fått ur mig lite...

Kram

Vem är du?

1. Har du många nära vänner?Nej, men de jag har tycker jag mycket om! Även om jag inte alltid visar det.

2. Finns det människor utanför din familj som du faktiskt älskar?
Ja, det finns det!

3. Hatar du någon?
Nej. Gillar inte det ordet. det finns människor jag ogillar starkt men inte hatar. Har nog hatat en och annan men det går över fort. Kan absolut känna hat men det ebbar ut fort...

4. Är du långsint?
Nej. Inte i det stora hela, men visst finns det saker jag har svårt att släppa. Försöker dock att inte vara utåtriktat långsint, om ni förstår...

5. Vilken typ av humor har du?
Oj... älskar "Big bang theory" men har svårt för "pang i bygget"...

6. Vilken är din starkaste egenskap?
Envisheten, mitt lugn om det är en egenskap...

7. Å den svagaste?
Envisheten, att jag lätt stänger ute omvärlden och det verkar som om jag inte är "kramig" och mjuk, utan avståndstagande och "kall". Fast det inte alls stämmer. Hemlig som någon sa om mig...

8. Skulle du kalla dej själv lycklig?
Jaa, faktiskt för det allra mesta. kan känna mig olycklig korta och längre stunder, men när jag börjar "titta mig omkring" kommer alltid lyckan krypandes tillbaka

9. Har du lätt för att bli förälskad?
O ja. Hela tiden, men inte lika lätt som tidigare i livet. Eller det kanske är sanning med modifikation. Får nog svara med ett rungande JA

10. Är du social?
På sett och vis skulle jag kunna svara NEJ. Fast jag tror att jag är i vissa situationer socialt kompetent, jag kan läsa av ett rum en situation. Medans jag i andra sammanhang helst bara vill gömma mig och försvinna.
Behöver mycket tid för mig själv.
Fast jag drömmer om ett socialare jag. Tyvärr då jag är lite ev en enstöring tar mitt arbete stora delar av den sociala kvoten. Så det blir inte så mycket över till annat som jag skulle önska!


11. Vilken är din mest otippade sida?
Att jag är blygare än vad någon kan tro. Oj, jag brukar ha koll på detta... Att jag gillar asiatiska kampsportsfilmer (långt ifrån alla). Hm, kan inte komma på någon mer nu

12. Vilket är ditt tidigaste barndomsminne?
Den är svår, svårt att veta vad jag minns och vad jag sett på kort eller fått berättat för mig. Men jag minns långa ljumma sommarkvällar då jag i bara nattlinne fick vara uppe och spela krocket med min syster och bror och iband tror jag någon av grannarna. ÅH.
Eller när jag på sommaren låg på en filt, min gula, med pappa i skuggan.

13. Vilken roll är du mest lyckad i?
Oj, här får jag gå helt på egen känsla och uppfattning. Som hustru tror jag. Oj så svårt. Vet vad jag önskar!

14. Å mest misslyckad?
Som syster, detta hoppas jag delvis bara är min känsla. Men jag önskar så mycket mer för min relation med mina syskon!

(Äsch, där kom tårarna. Saknar hela min familj, mamma och pappa, syster med familj och bror med barn!)

15. Tror du på Gud?
Ja, vissa dagar mer än andra. Men alltid i grund och botten.

16. UFO'n då?
Nja, nej...

17. Vad i ditt liv skulle du vilja slippa?
De i mil långa avstånden till min familj! Den oregelbundna arbetstiden. Konflikter på arbetet. och en hel hög med andra världsliga ting

18. Vad i ditt liv kan du inte leva utan?
Min man, min övriga familj och närmaste vän. Fast ja ni vet, sol, mat vatten... Svårbesvarad fråga som får ett känslomässigt svar

19. Vad är din identitet?
Har blivit mycket mer prästen Ulrika än vad jag vill! Stretar ständigt med att bli mer av det som jag känner är jag i samklang med min prästroll! Med min man, min familj och Helena är jag jag, vilket är så skönt. Men den roll jag en gång trodde jag var tvungen att gå in i finns där och puttar undan mig titt som tätt...

20. Tycker du att du är snygg?
Ibland.

21. Intelligent?
Njä, inte särskilt. Fast ibland.

22. Rolig?
beror nog på vem man frågar. Men jag kan vara riktigt rolig, bjuder gärna på mig själv. Struntar i om jag säger något tokigt som går att skratta åt!

23. Vad har du för laster?
Allt för många. Tv. Chips. Att få shoppa regelbundet.

24. Tycker du sex är kul?
Kan det väl vara...

25. Vilken blogg vill du rekommendera?
Lovar att återkomma, hinner inte riktigt länka osv just nu. Men jag skall komma med tips!

Oj, idag ligger känslorna nära ytan och ni får ta det för vad det är. Mycket jag är det i alla fall!

Puss och kram

onsdag 5 februari 2014

googla symtom

Ska man väl egentligen akta sig noga för!!
Men man kan inte alltid låta bli.

Har nu haft(/har) migrän två ggr på en månad och sammanlagt tre anfall på ca två månader. Inte okej, jag som kanske haft tre anfall på ett år nu i flera år.

Dessutom är min hud torr i ansiktet inta bara kinder och panna utan ena ögonlocket till och med. Hårbotten är också snustorr.
Detta kan mycket väl bero på att det är vinter med väldigt växlande tempratur. Ett schampo jag inte använt förut. Men det har kommit de senaste kanske två veckorna.

Jag är trött, känner att humöret sviktar något.

Vad stämmer in på detta jo problem med sköldkörtel.

Övriga symtom på detta är också träffande:
nedsatt fruktsamhet
minnessvårigheter
led och muskelsmärta
nedsatt energi

Jag kan pricka av i princip ALLA symtom.

Men som sagt detta skall väl tas med en stor nypa salt!

För det kan gå att förklara på annat sett också i alla fall delar av det. Samtidigt känns det som något värt att kolla kanske...
Kan ha med intollerans att göra också, gluten och laktos.

Får kanske bli en tripp till farbror doktorn ändå. Hur man nu tar sig dit...

Ledsen detta blev ett sorgset inlägg...

tisdag 4 februari 2014

Bara rent allmänt

Jag har inte glömt er, framförallt inte glömt mig själv, därav ingen stress över att jag inte skrivit inlägg på ett tag.

Skäms däremot att jag hittade en vinst som för länge länge sedan skulle skickats iväg. Nu är den på väg. Men så jag skämdes när jag hittade den då jag städade igår :-(

Håller tummarna för att jag inte blivit blåst och inväntar en toppen födelsedagspresent till min man


Minns ni dessa?

Varit och klippt mig idag, en decimeter ca. Känns lite kort men det räcker fortfarande till axlarna lite drygt.

Hade fin vigsel i lördags, landskapet visade sig från sin finaste sida med frostade träd, snö...
Bruden var sanslöst vacker.

Har kort vecka denna OCH nästa vecka, känns jättelyxigt. Men jag tänker njuta av det. Tror jag skall passa på att denna helg vara lite nyttig. åka med återvinning, städa av källaren... Så får vi se vad som blir gjort.

Ska på ettårs och sexårskalas på söndag, storebror fick lillasyster i femårspresent till hans stora glädje.

Jag har förstått skillnaden på bra nagellack och bra nagellack. Äger nu mitt första OPI.

Tycker det är bra att det nu synliggörs i media kring självmorden bland unga och unga i psykiatrin. Har viss insyn via mitt arbete och visst jag hör klienternas åsikter men...

"Bloggdalas" bokcirkelbok väcker tankar och ger för mig en problematisk bild av men...

Nej, nu måste jag jobba men detta var en liten uppdatering!