måndag 27 oktober 2014

Vilken helg

I onsdags bestämde jag och mäklaren att huset ju måste ut så fort som möjligt och då jag har lättast att komma ifrån jobbet i början av veckan så bestämdes att det skall fotas som imorgon kl 13.
Kändes ok då jag ju skulle vara ledig i helgen. I lördags ballade magen ur och igår kom förkylningen.
Men jag har slitit och i alla rum går det att ta minst ett foto och i vissa rum flera.

Är så nöjd med att jag expressbeställde ett överkast till gästrummet, ett mkt enkelt. Passade också på att beställa två små lampor på fot och de var så fina mycket glad över dem. Vet var de ska stå i det andra huset om vi hamnar där, annars är de så fina där de står nu.

Tyvärr blev det en dålig bild men överkastet till vårt sovrum som jag också unnade mig är så snyggt, hade tur att få det till -40%, men jag är supernöjd med sovrummet! står en fin orkidé i fönstret också.

Tänk att få handla hem så många fina blommor.










Kram

fredag 24 oktober 2014

TGIF

Det var visst inte så otroligt längesedan jag var helt ledig och hemma en helg, sex veckor.
Men jag har jobbat mer än jag brukar, gått in egentliga lediga dagar och jobbat, både helg och vardag.
Därav sa jag skarpt NEJ igår när jag fick frågan vad jag gör första december. Mitt nej följdes av ett jag r ledig.
 Kommer troligen se ut såhär i helgen då vi skall få vårt hus fotograferat på tisdag. Det är INTE klart för hemnet än!!
 
 Missförstå mig rätt men denna utstyrsel vore lite roligare än ett par slitna jeans och en sliten T-shirt.
Ja om nu min man var hemma vill säga, han jobbar. Fast i och med att han jobbar så kan jag röja runt som jag vill.
En äppelpaj skall hinnas med att göras också!
 
Och jag hoppas träffa i alla fall delar av familjen Ö!
 
Ha en rikgtigt bra helg nu! Det skall jag.
 
 
 
 

torsdag 23 oktober 2014

Att vänta när man har kontrollbehov...

Jag skulle tro att jag i grund och botten är en människa med väldigt stort kontrollbehov.
Detta att vara spontan är inte min grej, samtidigt som jag i arbetet inte har några problem att vara flexibel. Hur det går ihop vet jag inte riktigt.

Grupparbeten i skolan var inte för mig, då kunde jag inte kontrollera arbetet och blev tvungen att kompromissa. beklagade mig aldrig över om jag fick göra stora delar av ett grupparbete själv för då hade jag ju fått som jag ville.

Jag har alltid haft svårt att vänta när jag själv inte kan kontrollera när det som skall ske sker. Har lite svårt att vänta även om jag vet... Men vet jag inte så.
Har nog skrivit det förut, men tänk dig att jag blir stressad, irriterad, uppjagad, i olika grad men ändå när någon som skall hämta mig kommer sent. Kan handla om någon minut.

Tänk er nu att jag i tisdags var på banken och bad om lånelöfte på över miljonen så att vi skall kunna köpa annat hus. Utan att veta när vi får besked om vi får detta lånelöfte. Det gör att jag knappt kan äta eller för den delen sova. Kna kortare stunder slappna av.
Försöker tänka positivt, visualisera att jag skall flytta till huset, be

Igår började jag inbilla mig att vi nog inte får det.

Att jag till skillnad från då har anställning och högre lön att jag arbetat på samma arbetsplats i fem år, att min man arbetat på sin bortåt tio år, att vi amorterar mycket på det lån vi har och att vi då, jag skulle påbörja ett vikariat, inte arbetat på samma arbetsplats mer än ett och ett halft år och lånet vi bad om då var på nästan en halv miljon mer... Rörigt men jag vet egentligen att vi har mer som talar för oss idag än vi hade då. Vi är goda kunder i banken, över 35år med goda inkomster och det finns vissa besparingar idag som inte fanns då.
Vi borde tänker jag få ett ja.

Så skriker det inom mig stopp bli inte för optemistisk!

I morse fick jag dock veta att i eftermiddag får jag svar. Tänk om bankkvinnan anat hur det låg till med mina nerver då hade hon skrivit, de har möte vid klockan, så efter klockan då och då kan jag meddela dig.

Får vi ett ja då är det bara att sätta igång, då börjar en rolig tid även om den kommer kräva en del av mig, av oss.
Om inte, då får vi börja fundera på vad vi vill göra med vårt hus.

En sak är säker om det blir nej kommer luften gå ur mig som ur en ballong. Då är det skönt att veta att jag är ledig i helgen.
Så att jag kan tänka om, ställa in mig på att bo kvar.

Nu skall jag gå hem någon timme innan jag skall jobba igen en timme eller så ikväll.

Kram

Ps. skulle precis posta detta då de ringer från banken. Den som är vår rådgivare trodde att detta skulle tas på mötet idag. Men hon fick lov att gå hem igår...
Så det kommer tas beslut på tisdag förmiddag.
Hon sa dock att hade det varit enbart upp till henne hade vi fått det utan problem så till 90% är det klart. För som hon sa och som jag skrev så får vi ju ett mindre lån ja nästan 200000kr mindre än vi har idag och det vi har idag klarar vi ju utan några som helst problem.
Suck. Känner mig lite lättad.

måndag 20 oktober 2014

...

Lite bra saker en sådan här gråtrist tisdag!

Jag jobbar bara FYRA dagar denna vecka!

Jag älskar mitt hus, med alla dess "brister" och knasigheter. Bristerna är egentligen småsaker som du kanske inte skulle tänka på. Rena I-landsproblem

Men det som är bäst med att jag älskar mitt hus, det är att jag bara kommer bli lite besviken om vi inte får möjlighet att köpa det andra.

Jag är också glad över att vi inte som många andra måste flytta och byta hus titt som tätt för arbetets skull.
Då skulle jag nog ve och fasa bo i lägenhet och det passar inte mig.

Hoppas ni får en härlig tisdag.

Vet ni nu måste jag till jobbet!

Att förbereda

Imorgon skall jag till banken igen för att få veta om vi har möjlighet att ge ett bud på huset vi vill ha.

Om så är fallet kommer allt sätta igång med väldig fart. Då måste vårt hus ut till försäljning som igår, alltså NU!

I helgen började vi plocka lite i förrådet i källaren, ser genast mkt bättre ut.
Idag har jag städat  vinden som ser riktigt trevlig ut den med.

Sedan har jag också plockat lite här och lite där syns knappt men det är gjort.
Ska vi flytta är det jätteskönt att ha påbörjat slängandes av saker, ska vi inte flytta kommer hemmet vara någorlunda genomgått. Då kan vi njuta av att huset ser bra ut invändigt, vi slipper öppna ett skåp, dra ut en låda och tänka fy sjutton jag borde...
Ja i alla fall ett litet tag...

Önskar ibland att jag kunde stänga av tankeverksamheten.
Kanske lider du inte av detta, men när jag var tonåring ja egentligen ända tills jag träffademin man, var jag kär så kunde jag ju i tanken planera allt från bröllop till vart vi skulle bo. Som lite mer vuxen än mer ingående kring arbete, bostad, barn. Tankarna skenade iväg utan attjag riktigt kunde göra något åt det.

Nu skenar tankarna iväg kring huset vi har tittat på.
Dels kring hur man köper säljer hus, hur mycket kan man pruta, vad gäller vid dolda fel och så vidare.
Men vad kanske "värre" är, jag har redan flyttat in. Ja i tanken alltså. Redan planerat för ifall vi får tillgång innan vi måste släppa detta hur kan vi göra då...
Funderat på gardiner då det är ca 3m i takhöjd på sina ställen.

Kan hejda mig ibland förstår att det inte är så klokt, men rätt var det är kickar dagdrömmandes in och drariväg med mina tankar.
Stundom roligt stundom utmattande.

Så kanske förbereder jag för flytt, kanske bereder jag för ett välstädat hem att fortsätta leva i...

fredag 17 oktober 2014

"Bara ett barn"

Igår var jag till banken för att få lite koll på ifall vi kanske kan få buda på det "nya" huset.
Dels så hamnade jag hos en privatrådgivare och inte en bolånerådgivare, kan inte hen hjälpa men...
Jag fick mer frågor än svar på sett och vis. Känns ibland som om de ekonomiskt kunniga inte kan förstå att vi vanliga dödliga inte fattar vad de säger. Det värsta är ju att de kan kollra bort än så att säga.

Så jag ringde mamma och pappa. Så vi pratade tre stycken samtidigt. Min pappa kan han! Eller de hade i alla fall svar på en hel del frågor dessutom svarade de så jag kunde förstå!
Med pappas ord i ryggen skall jag nog kunna ställa rätt fråga till de på banken också.
Genast blev jag lugnare.
Fick ett sms av mamma nu, de har tittat på huset och de håller fast vid att det vore en bra affär.
Mamma skrev också "vilken tomt!", förstod hon skulle tycka det.

Känns bra, har mamma och pappas stöd, syrran med man tycker också "köp".

Självklart är det i slutändan jag och min man som skall bestämma och vilja.

Nej, nu måste jag ta tag i dagens arbete på riktigt!

måndag 13 oktober 2014

Huvudbry mm

Oj oj.
Vi börjar med något riktigt roligt!
I fredags fick lilla A en lillebror, en lite E, han hade bråttom till världen. Mamma och E mår bra det har jag sett med egna ögon.
Men oj så fort man glömmer hur ytte pyttesmå de är när de föds.
Grattis familjen Ö till söta nytillskottet.

Jag och min man har väl efter nästan fem år i vårt hus insett att vi nog kanske troligen inte bör bo i ett trähus. Vi kan inte ta hand om det på ett bra sett själva. Visst det är det väl fler som har det så. Men ibland kan det vara så sorgligt nog att man får inse sina begränsningar.
Varav dessa funderingar?!

Jo först så hade svärmor sagt till sin son, byt hus... Ja inte riktigt men...
Han säger det till mig.
Jag kollar Hemnet alltid roligt!
Där finns ett gult litet hus, inte helt olikt vårt, från samma tidsepok, men i puts, med ett trebils -garage, växthus, många nya vitvaror, rolig tomt på många sett...

Nu har vi tittat på det först jag. Då blev jag besviken på huset på sett och vis, förtjust över delar av trädgården och garagelängan som innehåller en hel del annat också gillade jag.
Så var jag och min man och tittade på det i fredags.
Nej. Tänkte jag. Eller jo hm, huset steg i graderna. Det var ägarna som visade det och vi kunde få svar på en massa frågor.
Fast jag vill ju egentligen inte flytta och vi har ju inte kollat med bank, gjort energideklaration osv

Mäklaren var här och kollade, vi kan nog få vad vi gav. Det bör räcka till huset vi tittat på med lite råge.
Nu ska jag få lite rådgivning på banken så jag kan ställa alla frågor, som hur, vilken blir vår nya ekonomiska situation osv.
Lät inte på mäklaren som om alla par utan kanske vi och ett till par som var intresserade av huset.

Tankarna snurrar och jag behövde bara kasta ur mig dem.


tisdag 7 oktober 2014

Ru, en stor liten bok


Jag skyndar mig ut på torget i Bloggdala fast jag egentligen tycker det hade varit skönast att sitta kvar vid brasan inne. Löven har nu börjat färgas gula och mörkret kommer allt tidigare om dagarna. Jag är så nyfiken på vad alla andra tycker om denna ”lilla” och ändå så stora bok.

Asta skrev att hon undrade så hur hon skulle kunna recensera denna bok ”Ru” av Kim Thúy  som också (troligen) är självbiografisk.

Och jag kan förstå det, jag har nu läst den två gånger, första gången slukade jag den som nätbok, kunde inte läsa tillräckligt fort sedan köpte den så fort jag hade möjlighet.

När jag frågade efter den i en boklåda på Uppsala centralstation blev reaktionen omedelbar, tjejen jag frågade hade också läst den. Vi pratade nästan i munnen på varandra. Vi sa saker ord som, skräckblandad förtjusning, ont i magen, underbar… Vi skrattade åt vissa partier, som egentligen är mer tragiska än komiska och vi kunde konstatera att ja ibland hade vi inte vetat om vi skulle skratta eller gråta över det vi läste. Det var länge sedan jag pratade bok med någon på det sättet, det knöts ett band genast, så fort jag nämnde titeln hade vi något stort gemensamt. Härlig upplevelse.

Det jag vill börja med är LÄS DENNA BOK! Skulle vilja skicka den till så många som möjligt och jag kommer ge den som julklapp till ett antal människor.

Boken drabbade mig på flera plan, språket passade mig, jag lärde mig saker, jag skrattade, jag fick en klump i magen, jag blev skitförbannad på författaren för att senare bli lite mildare i min irritation, den ligger kvar och skvalpar inom mig.

Detta går att läsa på bokens baksida;

”"Ru" betyder "vaggvisa" eller "att vagga" på vietnamesiska, men även "bäck" på franska. Det är också titeln på Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda. Thúy bekymrar sig inte om kronologi utan följer sin inre logik där slutackordet i varje minnesfragment får bilda upptakt till nästa, vilket skänker berättelsen en egensinnig och spontan rytm, som man som läsare villigt vaggas in i. Allt är skildrat med både humor och allvar och en osviklig blick för vardagens små detaljer, som i efterhand kan visa sig livsavgörande. När den här korta boken är slut har världar vi inte visste fanns öppnat sig.”

Det är inte alls svårt att följa hennes tankar, slutackordet som man skriver om här ovan gör det lätt att följa henne in i nästa minnesbild hon målar upp för oss.

Det är detta med moderskapets glädje och vånda jag reagerar så starkt på med ilska.

Hon skriver om kulturkrockar både för de som kom till Kanada men också som hände innan de flydde i deras eget hem som intogs av soldater. Kanske ler ni eller log ni när ni fick/får läsa om Kaffe/tefilter som är dubbla och med upphängningsanordning…
Då jag är så sen med min recension får den inte bli längre än såhär...
Jag ger denna bok 5 av 5 möjliga!

torsdag 2 oktober 2014

Oktober

 
Kanske är det denna inställning vi skall ha till hösten...
 
Denna höst liksom troligen de flesta andra höstar är det mörkret på kvällen som slår hårdast för mig. Vi har kunnat njuta av långa ljusa dagar och så som i ett trollslag är det plötsligt mörkt vid sju.
 
Nej nej, så plötsligt har det inte blivit mörkt skulle nog någon kunna tala om för mig och säkerligen visa på ett diagram över hur det gradvis blivit mörkare.
 
Men än så länge innan jag vant mig vid hur mysigt det kan vara att kura under en filt, tända massor med ljus, laga goda grytor, så tycker jag att mörkret är mörkt.
 
Är så trött efter förra veckan, blev bara 50 timmars jobb sånär som på 30 minuter. Många av dessa timmar var också timmar då jag var tvungen att vara helt konsentrerad på de människor ja hade framför mig, i samtal med sörjande, vigselsamtal, begravning, vigslar, dopsamtal, dop, gudstjänster, möten som jag höll i...
Idag skall jag ta och kompa ut några av timmarna, vilket skall bli skönt. Att jag sedan skall hem och städa är en helt annan sak.
 
Sedan ser jag fram emot en helg full av roligheter!