Sidor

torsdag 30 november 2017

Vänner....

Idag hörde jag denna låt, länk här i inlägget, en av mina favoriter faktiskt, men på något sett glömmer jag den ibland. Men hörde den ikväll live samtidigt som jag satt med vänner och hade det bra.

Min huvuduppgift är enligt ordination att ta hand om mig så det har jag gjort rikligen idag.





You got a freind

onsdag 29 november 2017

Ny kunskap

har idag lärt mig saker, eller kanske återtagit kunskap jag en gång haft...

Nja, pinsamt nog lärt mig.

Är man sjukskriven över längre tid ska man göra en sjukanmälan hos försäkringskassan.
Här tänkte jag kanske att läkarintyget som skickats in där det står att jag är sjukskriven skulle räcka som sjukanmälan.

Tydligen inte.

Vad jag sedan kanske borde ha vetat är att jag måste ansöka om sjukpenning, det visste jag nog kanske, bara det att det aldrig gällt mig så jag har inte riktigt tagit kunskapen till mig.

Nu har jag i alla fall både sjukanmält mig och ansökt om sjukpenning. Det var inte så lätt att ansöka kan jag lova, men nu har jag lärt mig det.

Sedan pratade jag med en kompis som efter en operation för många år sedan nu, inte kan arbeta mer än 50% och knappt det egentligen.
Hur som helst så pratade vi om sjukskrivning, läkarintyg och försäkringskassan.

Ingen skulle hävda att hon kan arbeta mer än hon gör.

Hon frågade hur länge jag blivit sjukskriven denna gång. Det var då jag anade att hon måste få nytt läkarintyg varje månad. Att hon blir sjukskriven en månad i taget.
Det är ju inte klokt någonstans, att leva under den stressen och pressen år ut och år in.

Borde det liksom inte finnas någon gräns eller något intyg som gör att man i alla fall i sex månader fick vara sjukskriven om man så som hon troligen aldrig kommer kunna arbeta fullt ut.

Hm, måste försöka läsa om detta.

En sak är säker, jag har lärt mig mycket de senaste två månaderna och kommer lära mig.
Både om mig själv och om annat...

En sak är säker det är inte ok att människor lever så, så otryggt...

måndag 27 november 2017

Typ av terapi


Idag har jag bakat glutenfria saffransbullar och en krans.
Bilderna här hamnade lite huller om buller men...
Saffranet har dragit i alkohol i en dryg vecka, det doftar ju så gott.


Jag gillar inte lussekatter mer än att jag kan tänka mig en nybakt på luciadagen.
Så jag bakar helt vanliga bullar, var nog min syster som öppnade mina ögon där. Självklart har jag gjort längder och de fylls ju men..
Nåja, fyllning och deg...


För er som kanske inte bakat glutenfritt kanske missar något här, men att kunna hantera en deg nästintill som vanligt och att kavla den hör inte till vanligheterna, så glad jag hittade detta recept förra året!




Lite porös deg blev det så svårt att forma


Gick ut till brevlådan och fann detta, ett kort från en församlingsbo som saknar mig. Precis vad jag behövde idag




Färdigt resultat, kransen blev stor, provade ett nytt sett att göra på men måste erkänna att klippt krams blir bättre.


När man bakat får man smaka!
De är väldigt fluffiga och fina.

Bakning har alltid fått mig att må bra så jag har bakat lite mer nu när jag varit sjukskriven.
Insåg nyss varför jag plötsligt igen har lite ångestpanik, vilket fick tårarna att komma.
En mix av lättnad och sorg är väl närmaste ord jag hittat.
Två timmar innan läkaren skulle ringa idag ringde han dessutom från ett nummer som såg ut som telefonförsäljare nummer.
Han talade dock in ett meddelande att han sjukskriver mig över helgerna.
Så med andra ord året ut. Får väl se när pappren kommer exakt datum.
Självklart lättad, nu har jag många veckor i rad då jag kan ladda och försöka komma tillbaka på banan.
Samtidigt antar jag att jag ändå känner en viss sorg över att jag faktiskt inte orkar/kan arbeta. 

Nej, nu får detta vara klart.
Kram på er.

Vet ni snart är november slut!

fredag 24 november 2017

Denna vecka ett liv...


Ja vad ska man säga, jag har faktiskt inte dåligt samvete över att inte vara på jobbet och det har jag lite dåligt samvete över.
Men jag skulle helt klart inte kunna vara någon att stödja sig emot, eller för en stund dumpa allt i knät på just nu.
Saker har också börjat ordna sig med nyanställningar, vilket i och för sig betyder att kära arbetskamrater inte är kvar. När jag kommer tillbaka kommer det vara flera nya ansikten och min plats är oklar. Inga gamla rutiner att gå in i.
Men det ska jag inte tänka på nu. För det stressar vill jag lova.
Ja fy idag har stressen varit hög. Fast jag hm, ja i princip inte gjort någonting, eller jag började dagen med att strax efter nio vara vid mataffären, helghandling tänkte jag.
Utan lista.
Hur jag tänkte där vet jag inte, fick tillslut med mig mat till idag i alla fall.
Hade tänkt mig några ärenden på stan, men nej...
Yrsel och allmän panikkänsla gjorde att bilen fick styras hemåt.

Men vet ni snart är denna mörka hemska månad slut!
Nästa vecka är det dags att förbereda för advent.
Äntligen.


Tänker mig denna fast i saffran och utan kanelen förstås men med socker och vanilj, ser både god och proffsig ut.
Har redan lagt saffran i lite sprit så det får dra några dagar.

Sedan skall fönstren fixas, byter de flesta gardiner, har börjat lite då jag inte orkar så mycket åt gången, några ytterligare är strukna. Tänker nog min man får hjälpa mig med gardinerna i helgen (och handla 😊).
Sedan gillar jag att förutom stjärnor och adventsljusstakar, inte båda i ett fönster såklart, ha lite annat fint hängande.
Pyntar inte mycket alls, men någon keramikgran i silver plockat jag fram, har några vita keramikkottar i ett fönster osv


Så har det känts hela veckan, särskilt igår och idag. 


Denna har fått komma till användning under denna tid och de senaste dagarna har morgonkaffet fått lite skummad mjölk i sig. Måste säga att det känns mycket lyxigt.

Nej, nu hoppas jag på en piggare helg.

Kram

onsdag 22 november 2017

Imorgon

bara ett vanligt dagboksblogginlägg.

Imorgon. Ett helt oskrivet blad. Inga planer. Inga måsten.

Igår, handlade jag, var förbi bilmekanikern och klippte mig. Tyvärr alldeles för mycket för mig just nu.
Idag var jag tyvärr "tvungen" attåka till bilverkstaden för att få på vinterdäcken, så hela förmiddagen gick.

Därefter var jag tvungen att lägga mig i sängen och vila, ja jag har väl i princip vilat hela eftermiddagen/kvällen.

Trött och ont i hela kroppen. Hoppas att det inte är förkylning på gång också.

Tiden får så fort! Snart varit sjukskriven tre veckor och lär mig forfarande saker om mitt mående och mina gränser.

Är helt klart i en svacka denna vecka, där tårarna är nära mest hela tiden, ja och gråts ibland.

Insikten tar hårt, detta kommer ta tid. Kanske har jag skrivit det tidigare... mitt närminne är inte det bästa.

Önskar jag kände att jag började bli utvilad, att jag har lite ork...

Ikväll har snön regnat bort. Jag som tillhör en av de som gärna har fem minus och femtio centimeter snö från november till februari.
Om inte annat för att det blir så mycket ljusare.
Vet ni snart är november slut! Avskyr denna månad.

Nej nu borde jag sova klockan har hunnit bli elva på kvällen och jag som ville sova vid halv sju...

tisdag 21 november 2017

130%



Hade i tanken ett annat blogginlägg. Ett med glimten i ögat men...

"När en skriver anamnes och inser att jag senaste månaderna använt uttrycket utmattningssymptom i skrift så pass många gånger att jag tappat räkningen. Sverige, vi har ett problem! Vi ÄR INTE VÅRA PRESTATIONER!! Vi är så oändligt mycket mer än det."

Så skrev en kollega till mig idag på Facebook, hon är också utbildad terapeut.

Vad har 130% med saken att göra. Jo, i våras eller/och förra hösten, minns inte riktigt när började det i en inomkyrklig tidning dyka upp annonser där församlingar sökte präster som var beträdda att ge 130%, 120%, ja mer än 100%.

Vilket är galet på så många punkter. Skulle man ge arbetsplatsen all tid och uppmärksamhet? Sova på jobbet kanske? Ville de säga att vi önskar du ger allt när du är på jobbet, mycket möjligt. Men jag kan inte ge mer än 100%...

Jag skulle aldrig söka en tjänst där de efterfrågar 130% ja av vad det än är.

Vart är jag på väg?
Jo till att jag gärna fortfarande vill prestera, tänker prestation i min sjukskrivning.
Det går två veckor mellan samtalen med min samtalsterapeut, vilket jag stressar lite över, för hur ska vi hinna någon vart då? Resultat...
Eller hur ska jag hinna, vila tillräckligt mycket samtidigt som jag är tillräckligt aktiv för att inte bli helt stillasittande, försöka umgås med vänner samtidigt som jag skall...
Ja och hur ska jag hinna göra...nu när jag har all tid i världen.
Hjälp jag har ännu inte hunnit...

Svårt att få fram i ord.

Men vi är inte våra prestationer.

Eller finns det pris för bästa sjukskrivna kvinna?!


torsdag 16 november 2017

Tillräckligt....


Ja nu har jag precis städat lite, men slutade när jag tyckte att det är tillräckligt städat för att jag skall kunna öppna dörren och släppa in "främmande", utan att skämmas. Däremot långt ifrån så städat som jag egentligen vill ha det.

Det "löjliga" är att det är svärmor som kommer imorgon, som vet hur jag mår. Å andra sidan är det nu städat inför helgen vilket är toppen.

Hur som helst good enough, det är svårt att stanna där.

Träffade min samtalskontakt idag, som jag hoppas skall funka, undrar mest över om kompetensen räcker...
Fick en hel del insikter som inte var alltför roliga och detta kommer ta längre tid än jag kunnat tro jag förstår det nu.
Vet att läkaren kommer sjukskriva mig så länge som blir nödvändigt, men just nu en månad i taget och även om jag vet det så stressar det lite att inte ha hela sjukskrivningen på papper. Att inte ha en plan att om si och så många månader skall jag börja jobba ett visst antal timmar osv.
Men ja ja, en dag i taget

Fick hemläxa. Första förslaget var att varje dag gå ut i trettio minuter vid samma klockslag. Att behöva inse att jag just nu inte klarar av att ha något jag skall göra ett visst klockslag varje dag om än så lite som det. Var en mindre rolig insikt.
Så måndag, onsdag och fredag skall jag vistas ute/ta en promenad under i alla fall trettio minuter.

Kust nu har jag Harry Potter maraton, såg en och en halv igår och har snart sett en och en halv idag.

måndag 13 november 2017

Middag borta


Min man jobbar skift så varannan vecka har jag kvällarna för mig själv.
I eftermiddags var jag för första gången på Zedigs, strax innan Mariannelund.
I samma byggnad ligger också filmbyn som får ett besök en annan dag.


Innan klockan fem på eftermiddagen kan man äta pasta, en veckans rätt, creps eller kanske ta en fika.
Ja just det, stället heter Zedigs glass, de har egengjord glass och det var med glass i tanken de ville öppna. Sedan har det utvecklats.


Jag valde en vanlig bolognese som gick att få med glutenfri pasta.
Efteråt någr kaffe och en skopa glass med topping.
Ja innan kvällsmenyn.


Jag valde glassen kladdkaka, med saltlakritstopping.
Så god.

Vi hade en trevlig stund och det har kul att äntligen komma dit. Tyvärr fick jag världens huvudvärk som utvecklades till migrän.
Men men...

söndag 12 november 2017

Myrstack och annat som irriterar...


Ja kanske är myrstack en bra metafor och med hjälp av vilken jag kan förklara/beskriva hur det känns i min hjärna.
Tänk att dina tankar är myrorna, troligen har du på ett eller annat sett stört myror någon gång och sett hur plötsligt alla myror rusar runt.
Det liksom myllrar.

Du har säkert legat någon natt och inte fått tankarna att lugna ned sig eller hur man nu skall beskriva det.

Så är det all vaken tid just nu.
Tyckte till och med det blev värre nu när jag liksom fick ok att släppa allt. Att ta det lugnt och vila.

Myrorna har sedan jag började skriva detta lugnat sig något.

Men det är otroligt mycket som snurrar.

Irritation, bara ordet irriterar.
Om du har någon i din närhet som ofta ofta gör något, vad vet jag som att trumma med fingrarna på varje tillgänglig bordsyta. Ja, då vet du att du dina sämre dagar kanske inte alltid kan lla tyst
Är just nu tacksam att jag hitintills lyckats hålla mig lugn, eller i alla fall inte helt bitit huvudet av min man...
Har lite försiktigt bett honom sluta med en eller annan sak.
Ikväll satt han utan anledning och trummade med naglarna mot tänderna, som tur var under kanske tjugo secunder (kändes som trettio minuter), så jag slapp säga något.

Något som säkerligen irriterar honom en aning just nu, då detta med utmattningssyndrom inte är så lätt att förstå sig på, varken för den drabbade eller den närstående, är att jag ofta säger saker helt säker på att det är rätt. Fast det är tokigt fel. Det är inte så att jag inte kommer ihåg att osthyvel heter osthyvel, eller jo det händer de med.
Men jag kallade Sofia i Dofias änglar helt självklart för Agneta Sjödin, Helsingfors blev igår Helsingborg gast jag ju vet... det är inte så att jag sitter och tittar på exempelvis Sofia och tänker Agneta, utan det bara kommer ut ur min mun.
Detta händer nog några gånger per dag...

Själv blir jag mest irriterad på att jag med lika stor  "självklarhet" gör saker som jag inte alls tvivlar på är fel. Provar ibland flera gånger eftersom jag ju "gör rätt", men det funkar inte. Tills jag inser att jag inte alls gör rätt. 
Är oerhört tacksam över att jag ändå så fort jag inser att jag gör fel kommer på hur man skall göra (pepparpeppar).
Jag kunde inte markera text på jobbdatorn, jag virkade lite saker som jag tror jag skall använda till julkort. När jag gjort ungefär fem och tyckte att de inte riktigt såg ut som de skulle. Har gjort många sådana "maskor" tidigare. Inser jag att jag Jula inte alls har gjort rätt.

Ja, allt det som just nu är knas, ja det mesta av det, gör många av oss ibland, särskilt när vi är stressade. Men gör du det plusss så mycket mer i stort sett varje dag och hela tiden.

Jag vet inte alls hur man känner sig eller beter sig om man är manisk. Men. Är jag tänker på det ordet så tänker jag att man känner sig lite som jag. 

För att liksom inte irra runt och göra en hel massa saker samtidigt utan att avsluta större delen, stickar jag.
Just nu vantar. Det är absolut något jag gillar så...

Åh, behöver skriva av mig om att känna sig skyldig/skämmas, om att undra om man sagt något viktigt eller inte, om rädslan, tacksamheten, oron, sorgen, lite mer om acceptansen och att själv börja förstå, om att absolut vilja tillbaka till arbetslivet/ om att absolut inte vilja tillbaka i alla fall inte nu...., om insikt, om att förhoppningsvis få svar, om...

Ja, det har bara gått en vecka och jag borde lugna ned mig, ta det lugnt och låta allt ta tid...

Om ni bara visste. Min mamma har aldrig riktigt kunnat sitta still, det kan jag absolut och länge, även om hon nu med ålder och benbrott med mera måste sitta still så. Ja, hon väljer nog ännu inte att sitta still men måste.
Har jag ack så svårt att sitta still, för även om jag tror jag sitter still är jag ofta upp och rör på mig, passar på att hinna saker i pauserna.

Sluta detta långa föga intressanta inlägg har jag visst också svårt för.
Är det svårt att läsa speglar det nog bara hur det är nu...

Helga vilodagen



Så har i alla fall den alpina skidåkningen tagit sin start och räck svenskt på pallen idag, Hargin överraskade nog både sig själv och många andra.
Längtar dock till nästa helg då längdskidåkningstävlingarna börjar.




Förutom att jag stickat klart ett par vantar idag, har jag karattat upp lite löv kring mina rosor, börjat mata fåglarna och det blev faktiskt en liten promenad också.

Men jag har helgat vilodagen till största delen.

En vecka har gått av min sjukskrivning, känns så väldigt märkligt.

lördag 11 november 2017

Farsafton...

Ja vi älskar ju aftnar och då det är farsdag imorgon måste det väl vara farsafton ikväll?!


Inte så bra bild men jag älskar amaryllis och de är ju faktiskt riktigt bar som snittblommor.
Blommor bidrar till välmående, så...


Idag har jag nog gjort mer än jag borde. Det har min kropp snällt talat om men jag mår bra av god mat. Så...
Grytan här ovan är en ryggbiffsgryta med chili och mörk choklad bland annat, helt knasigt god och lätt att göra. Ger absolut den där lite lyxiga helgkänslan.
För mig är det viktigt att det är lite skillnad på vardagsmat och helgmat. Sedan jag blev präst och träffade min man har det dock inte alltid blivit så, då vi ibland har jobbat helg båda två och orken liksom inte funnits till att laga något särskilt en helg. Då kan det ha blivit helgmiddag en måndag eller torsdag istället. Bäst av allt idag är att det blev två kompletta matlådor och en som behöver kompletteras lite. 



Efterrätten är något så knasigt somkladdlaka med dulche de leche- pannacotta.
Enligt mig lite för söt, men helt klart god.

Det var en liten lördagsrapport det

fredag 10 november 2017

Bra vs dålig

Idag har det varit en bra dag eller har den varit dålig tro?

Relativt - i jämförelse med.

Ja, i jämförelse med de andra dagarna denna vecka har det varit en bra dag.


Jag har i princip suttit i soffan och stickat, som ni ser är det lite knas en bit efter mudden, men jag måste säga att det blir väldigt effektfullt. Snart är den helt färdig även om hm tja, jag vet inte om jag gillar mönstret vad gäller ihoptagningen. 
Kanske är det så att det faktum att jag på sett och vis inte gjort något också har med dagens mående att göra.
Har bara haft lite huvudvärk, milt tryck över bröstet delar av dagen och värk i hela kroppen.
Som sagt allt är relativt.
När jag är mera jag och mår som jag borde, när jag nu gjorde det senast egentligen, ja då hade detta absolut varit en dålig dag.


Har idag lyckats med att bara kolla arbetsmailen två gånger, framgång minsann. Dessutom gjorde jag inget åt ett mail som kommit. Inget brådskande och inget jag behöver åtgärde. Vet dessutom att avsändaren fick ett automatiskt meddelande att jag är sjukskriven.
Tyvärr knappt varit ute, men kunde sova imorse vilket var väldigt skönt.

Nu hoppas jag på en lugn helg. Har blivit kallad till samtalsterapeut på torsdag nästa vecka, känns långt dit och både vill och inte vill dit.
Kommer jag få veta att det är värre däran med mig än vad jag själv tagit in/förstått, eller kanske borde jag bara rycka upp mig och börja jobba igen, eller...
Tror mig veta att varken det ena eller det andra är särskilt troligt.
Men det är svårt att, oh, hur ska jag beskriva det?
Det är inte läge att fantisera/planera/fundera om/på framtiden, ja i alla fall inte kust nu. Men det är svårt vill jag lova, att bara vara i nuet.
Ta dagen som den kommer.
Göra sådant jag mår bra av.

Ja, ja. Ha nu en bra helg, gör det du mår bra av och för allt i världen ta det lugnt



torsdag 9 november 2017

Ett försiktigt jippie

Vilken känsla, sitter i soffan och har ätit en kvällssmörgås och unnar mig en öl. (Vill inte veta om det är bra eller inte med öl nu)

Mitt lilla jippie handlar om att hjärnan faktiskt inte går på högvarav, jag har inte tryck över bröstet, jag har fått ordning på det praktiska med jobbet (mobilen nu helt avstängd och jobbmailen inte kollad på flera timmar)

Just nu är det läge att vara glad för det lilla lilla.

Blir just nu lättirriterad, lättrörd (gråter för lite vad som), lätt till fniss.

Märkligt det där sista, jag har svårt att skratta/fnissa i vanliga fall kan rycka ngt är roligt men skrattet kommer inte liksom.
Idag har jag fnissat med min bästis åt FULA kläder och söta kläder och tja åt livet som är upp och ned just nu. Underbart med en vän som hon, fast detta hade vi inte behövt dela. Men oj så tacksam jag är.

Tacksam över alla de människor som hört av sig!

Pyjamas mode

Ja helst skulle jag dra ned alla rullgardiner, dra för andra gardiner och gå runt i min löjligt sköna klänningslånga luvtröja.
Särskilt idag då jag tydligen har yrsel. Var så glad att jag inte varit yr nu sedan i helgen...

Men har faktiskt varit ute och gått med H, vi passade på att gå några ärenden också.

Idag var jag åter uppe innan det riktigt grytt, suck, i och för sig mysigt med levande ljus i mörkret men.

Väntar också svar från min chef, som inte riktigt verkar fatta att jag kan vara lite svår att nå. Det vill säga jag sitter inte och vaktar arbetstelefonen när jag är sjukskriven.
Kollar min mail gör jag, alldeles för ofta, fast jag är sjukskriven. Hade hoppats "få klart allt praktiskt" kring detta så att jag kan stänga av min mobil och minimera mailkollandet till kanske en gång i veckan.

Får ta och skriva om mina snedvridna krav på mig själv gällande E-post och min irritation på andra för att de dröjer med svar. Ibland flera timmar ja upp till några dagar efter de fått mitt mail...

Nu lite lunch och sedan vila framför en film tror jag

onsdag 8 november 2017

Onsdag?!



Klockan är tolv mitt på dagarn och det känns som om jag inte sovit de nio timmar jag sov, samt att jag skulle varit ute och festat till tre inatt eller så. Svårt att förklara men tanken är trög, huvudet värker och kroppen känns mörbultad.
Men jag har inte gjort något egentligen annat än levt.

Ja, just det min rubrik.

Hade varit och handlat, storhandlat, med självskanning kom till affären strax innan tio och det var lungt och skönt. Min lapp var ordentligt skriven efter hur varorna är placerade. Kom till kassan och de blir koll av alla varor. Suck.
Rubriken var det...
Sitter och äter mellanmål och tittar på "Alias Grace" när jag kommer på att jag inte tagit dagens vitaminer. Har dem i en liknande diset som på bilden ovan, tar tre fyra olika så jag tycker det är lättast att ha dem så.
Öppnar facket för tisdag, panik, har jag glömt att jag tagit dem till frukosten, alla möjliga tankar rusar runt...
Jag har nämligen tänkt på idag som tisdag hela morgonen.
Inser att det är onsdag.
Vilket jag ju egentligen vet. Vet att ibland undrar man vilken dag det är för en sekund eller två, fast man egentligen vet. Av detta lilla fick jag blixtrande huvudvärk.

Men vet ni jag lyckades storhandla och kom hem med mat för resten av veckan, tror jag.
Att jag nu inte kommer orka så mycket mer idag är en helt annan femma.
En sak i taget.


tisdag 7 november 2017

sjukskrivningens första dag

Kan bäst beskriva det som om kroppen kämpar emot. Ni vet när ett litet barn är väldigt trött men rusar runt, spelar pajas och så vidare för att inte somna.
Så skulle jag beskriva mig själv just nu.

Kroppen förstår snabbare än psyket kanske, känns så.

Utmattningssyndrom med mera. Ingen tvekan om sjukskrivning, om minst två månader, med samtal under tiden. Ja mer vet jag inte nu.

Kroppen skriker NEJ tanken stretar som i seg kola och vill vill vill

Fast egentligen vet jag HELA jag att det inte går längre.

Så nu får det gå några dagar så att hela jag kan ta in att jag kan släppa arbetet och koncentrera mig på att bli bra.

Koncentrera mig ja *fnissar*