Ja kanske är myrstack en bra metafor och med hjälp av vilken jag kan förklara/beskriva hur det känns i min hjärna.
Tänk att dina tankar är myrorna, troligen har du på ett eller annat sett stört myror någon gång och sett hur plötsligt alla myror rusar runt.
Det liksom myllrar.
Du har säkert legat någon natt och inte fått tankarna att lugna ned sig eller hur man nu skall beskriva det.
Så är det all vaken tid just nu.
Tyckte till och med det blev värre nu när jag liksom fick ok att släppa allt. Att ta det lugnt och vila.
Myrorna har sedan jag började skriva detta lugnat sig något.
Men det är otroligt mycket som snurrar.
Irritation, bara ordet irriterar.
Om du har någon i din närhet som ofta ofta gör något, vad vet jag som att trumma med fingrarna på varje tillgänglig bordsyta. Ja, då vet du att du dina sämre dagar kanske inte alltid kan lla tyst
Är just nu tacksam att jag hitintills lyckats hålla mig lugn, eller i alla fall inte helt bitit huvudet av min man...
Har lite försiktigt bett honom sluta med en eller annan sak.
Ikväll satt han utan anledning och trummade med naglarna mot tänderna, som tur var under kanske tjugo secunder (kändes som trettio minuter), så jag slapp säga något.
Något som säkerligen irriterar honom en aning just nu, då detta med utmattningssyndrom inte är så lätt att förstå sig på, varken för den drabbade eller den närstående, är att jag ofta säger saker helt säker på att det är rätt. Fast det är tokigt fel. Det är inte så att jag inte kommer ihåg att osthyvel heter osthyvel, eller jo det händer de med.
Men jag kallade Sofia i Dofias änglar helt självklart för Agneta Sjödin, Helsingfors blev igår Helsingborg gast jag ju vet... det är inte så att jag sitter och tittar på exempelvis Sofia och tänker Agneta, utan det bara kommer ut ur min mun.
Detta händer nog några gånger per dag...
Själv blir jag mest irriterad på att jag med lika stor "självklarhet" gör saker som jag inte alls tvivlar på är fel. Provar ibland flera gånger eftersom jag ju "gör rätt", men det funkar inte. Tills jag inser att jag inte alls gör rätt.
Är oerhört tacksam över att jag ändå så fort jag inser att jag gör fel kommer på hur man skall göra (pepparpeppar).
Jag kunde inte markera text på jobbdatorn, jag virkade lite saker som jag tror jag skall använda till julkort. När jag gjort ungefär fem och tyckte att de inte riktigt såg ut som de skulle. Har gjort många sådana "maskor" tidigare. Inser jag att jag Jula inte alls har gjort rätt.
Ja, allt det som just nu är knas, ja det mesta av det, gör många av oss ibland, särskilt när vi är stressade. Men gör du det plusss så mycket mer i stort sett varje dag och hela tiden.
Jag vet inte alls hur man känner sig eller beter sig om man är manisk. Men. Är jag tänker på det ordet så tänker jag att man känner sig lite som jag.
För att liksom inte irra runt och göra en hel massa saker samtidigt utan att avsluta större delen, stickar jag.
Just nu vantar. Det är absolut något jag gillar så...
Åh, behöver skriva av mig om att känna sig skyldig/skämmas, om att undra om man sagt något viktigt eller inte, om rädslan, tacksamheten, oron, sorgen, lite mer om acceptansen och att själv börja förstå, om att absolut vilja tillbaka till arbetslivet/ om att absolut inte vilja tillbaka i alla fall inte nu...., om insikt, om att förhoppningsvis få svar, om...
Ja, det har bara gått en vecka och jag borde lugna ned mig, ta det lugnt och låta allt ta tid...
Om ni bara visste. Min mamma har aldrig riktigt kunnat sitta still, det kan jag absolut och länge, även om hon nu med ålder och benbrott med mera måste sitta still så. Ja, hon väljer nog ännu inte att sitta still men måste.
Har jag ack så svårt att sitta still, för även om jag tror jag sitter still är jag ofta upp och rör på mig, passar på att hinna saker i pauserna.
Sluta detta långa föga intressanta inlägg har jag visst också svårt för.
Är det svårt att läsa speglar det nog bara hur det är nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar