Psykisk ohälsa

Just nu tänker jag lite extra på detta att inte må bra psykiskt.
Tim Bergling som i dokumentären talar om hur psykiskt påfrestande livet kan vara och nu inte lever längre. H s familj uttrycker det så som: han orkade inte längre. han behövde få frid

En kvinna på instagram som jag skrev till senast förrgår kväll och försökte sträcka ut en hand till via internet valde att avsluta sitt liv. Hon orkade inte ens en minut i taget, livet var för övermäktigt. Då var hon ändå under uppsikt inlagd på PIVA.

Har också i mitt arbete mött människor som kanske vågar sig till mig som präst, men när jag då ibland hänvisar till att det nog vore bra med psykolog kontakt eller frågar om de varit hos psykolog eller liknande.
Ja, då blir de ofta förskräckta, eller lite avvisande.
Jag är någon med tystnadsplikt och det räcker verkar de ibland tänka.

Att vi går till läkare som hjälper oss med det fysiska (om vi har tur) det kan vi prata om vitt och brett, ofta utanför det mer enskilda samtalet med en vän eller familjemedlem. Som på bussen i telefon med någon men så att halva bussen också hör.

Men att vi skulle ta hand om det som faktiskt tänker jag är vi, själva jaget, ”själen”, nä det är det tabu att tala om.

Jag hade aldrig klarat det här halvåret utan min samtalsterapeut, utan terapeuten på sjukhuset, tidigare  utan min själavårdare (som jag tyvärr inte träffar just nu).
Ångrar så att jag inte sökte psykologkontakt tidigare.
Jag levde inte som jag lär.

I höst kommer nog min nuvarande samtalskontakt inte vara ”min” längre.

Då tänker jag att jag måste fundera på att hitta någon att någon gång per år gå för att prata med. Liksom i förebyggande syfte.

Vi går ju på hälsokontroll av det fysiska och jag tror många av oss skulle behöva en hälsokontroll av det psykiska.
Kanske behövs det bara vid behov, fast å andra sidan tänker jag att är det en god vana att gå en gång per år eller fler, ja då skulle det kanske inte kännas så stort och kanske läskigt.

Självklart menar inte jag att alla mår dåligt psykiskt, det vore ju fruktansvärt. Däremot vet jag att många gör. En hälsoundersökning som du kanske får göra vartannat år via arbetet sker ju inte för att alla bär på någon sjukdom. Utan mer i förebyggande syfte.
Jag tror att vårt psyke skulle må bra av att få en hälsoundersökning. Kanske blir samtalet inget annat än ett gott samtal, vilket inte bör underskattas. Eller så leder det till att man får hjälp.

Snabba tankar inte välformulerat.

Men det borde inte finnas någon skam i att prata om psykiskt mående.

Min utmattningsdepression (ums-utmattningssyndrom) börjar läka ut, men jag kommer troligen under lång tid, ja kanske hela livet leva med att inte riktigt orka att inte riktigt klara av vissa situationer.

Ljuset

Ljuset det efterlängtade.

Men vet ni det tar ett tag innan jag tycker att de långa ljusa dagarna är härliga, när solen går ned sent.

Jag behöver liksom lite tid att tycka det är okej.

För tänk så tillåtande vinterns mörker är, det är så mycket vi inte riktigt kan göra för att det är mörkt.

Ja, jo idag har vi elektricitet och starka lampor som gör att vi kan vara igång även vintertid.

Men decembers mörker skriker liksom inte på samma sätt: se så ljust och soligt och fint det börjar bli ute. Varför är du inte ute och....?!

Men snart alldeles snart tycker även jag att de ljusa kvällarna är det mest fantastiska som finns faltiskt.

När november kommer kommer jag att beklaga mig över allt mörker som omsluter oss igen.

Spa på Hooks herrgård

I julklapp fick jag presentkort på dagspa.
Hann inte åka innan jag började arbeta 25% men så närmade sig påsken och jag insåg att jag har en hel del sparade semesterdagar. Så jag tog semester veckan innan påsk och bokade på tisdagen in mig på spa.

Här hade snön börjat smälta och vi kunde ändå förarna att våren kanske skulle komma igång.
Under min elva mil resa den förmiddagen reste jag från det till tio cm nysnö.
Det snöade sedan under dagen också.
Vilket inte gjorde något för det var fantastiskt att ligga i den varma utspolande och känna snöflingor landa på näsan.

Jag njöt denna dag kan jag lova och kommer åka tillbaka flera gånger. Då ska jag nog boka någon behandling också.

Avslutade den utflykten hos svärmor med samtal och fika.

Började med en bra frukost.

Aftur knitalong 2

Jag behöver fortfarande sålla hårt bland saker jag gör, tyvärr sållar jag inte optimalt än. Det är också tufft att så enkla saker som umgänge med människor jag känner väl tar energi.

Men nu vill jag visa hur min första tröja blev.
Jag har kunnat sticka sedan jag var barn men det har väl inte riktigt lossnat, så för tre fyra år sedan behövde jag göra något kreativt och estetiskt. Så jag började virka, så roligt det var och vad fort det gick att få något färdigt.
Provade att sticka lite också men tja några vantar och sockar blev det ju, men jag ville egentligen göra fina mönstrade sockar och vantar.

Så provade jag plötsligt att flerfärgssticka en mössa den blev helt ok. Mönstret hämtade jag från Järbo och plötsligt såg jag i deras blogg att det skulle bli en knitalong.
Jag beställde garn, stickor och tränade flerfärgsstickning.

Upptäckte att i detta isländska ullgarn gick det fort och lätt att sticka. Efter en vecka var båda ärmarna klara och stora delar av tröjan. Andra delen av knitalongen skulle inte börja förrän fem dagar senare. Så jag stickade på ett par sockar däremellan. Kommer ett annat inlägg om det.

Under påskhelgen blev den klar. Lite ändrad i mönstret för jag ville ha mer lila, gick miste lite om mönstret då men... Ja och så vad det fel på diagrammet jag följde men de felen blir ju jämt fördelade så vet man inte hur den ska se ut tja då ser man det inte.

Lärt mig massor på att sticka denna tröja, läsa diagram, flerfärgsstickning, elastisk avmaskning mm